Klara, färdiga...kryp! (frustrerande att vara bebis)

I över en vecka har Axel krypit runt som en liten hund runt huset, ätit alla dammråttor i hörnen och försökt ta sig upp på alla möjliga möbler. Det leder ofta till mycket frustration och några tårar när det låter "duns" och han amnar på ryggen. När han inte går omkring och grymtar så förblir han en "gladskit", speciellt när vi lämnar huset och går ut där det finns folk. Huset är inte så stort och när han har gått ett par varv runt vardagsrummet och köket börjar det bli lite tråkigt.

På nattfronten finns det hopp. Nu när snuvan är borta sover Axel mycket bättre. De senaste tre nätter har han sovit fem timmar på sträck utan att vakna. Jag ammar fortfarande lite grann på morgonen och till eftermiddagsfika men det är tack vare flaskan som jag lyckas klämma i honom tillräckligt med mjölk för att han ska stå sig. Annars somnar han gärna vid bröstet innan han blir riktigt mätt, snuttig som han är, och det leder till att mjölken inte räcker till.

Här kommer en filmsnutt om en som är go och glad.